Att stå i ett vägskäl där du endast har två vägar att gå, är inte alltud så kätt som man tror!
"Jo men de är ju 50% chans att de blir rätt"
Ja men de är lika många % chans att de blir fel!

Idag stod jag i detta vägskäl gällande ett samtal till dietisten, jag hade två personer (nummer) att välja på & lyckligt vis valde jag rätt!
Jag kom till en fantastisk kvinna, som förstod mig till fullo.

Jag hade nämligen ett önskemål gällande att få dietist besöket dagen efter den obligatoriska informationsträffen, just för att slippa behöva åka fram och tebaka till falun så ofta. Jag påpekade samt min besvikelse över att de i min kallelse till bariatrisk mottagningen inte stod att informationsträffen va obligatorisk, vilket innebär att jag hamnar en månad efter med alltihopa.

Hon förstod mig och hade inga som helst problem med att försöka underlätta resandet för mig!
Så hon fixade en tid innan informationsträffen, samt kunde jag få prata med henne efteråt och vi kunde höras för mer frågor dagen efter.

Så tacksam för att de finns människor som är så förstående och vill alla väl! ❀

Nu har de gått några dagar sen besöket i Falun, men ibland behöver man tänka igenom vad som hänt/sagts en extra gång.

Allt gick nästan som de skulle i torsdag...

Jag började min färd mot Falun vid 07.45 och i mora blev de ett stopp på Ica maxi men fortsatte min resa 08.15 De va en tjock dimma  på vägen och hastigheten va väl anpassad för att inte ställa till nå tok!

Förutom dimman som låg på gick det väldigt bra, ända tills jag passerat rättvik mot Falun!

För va de vägarbete av dess like.. Så där stod jag i en bilkö på flera meter lång både framför å bakom mig... Men tillslut kom de i rullning och sakta kunde jag fortsätta min resa.

De flöt på bra trafikmässigt och jag löste in mig på en parkering vid 09.40, nu återstod bara att hitta till mottagningen som skulle ligga i en byggnad lite bakom själva sjukhuset. Kartan jag hade fått sa mig absolut ingenting och att kombinera den med Google Maps va ett virrigt misstag! Men efter många försök och många tårar hittade jag rätt och kom i sista minut.

Men som tur va hade min läkare fått klämma in en passient, men för mig som virrat runt tyckte bara de va skönt att få hinna sitta lite och bara vara.

Men de tog inte många minuter försen de kom en sjuksköterska och ropa upp mitt namn, jag skulle bli undersökt innan läkarbesöket.

Dom gjorde massa olika koller som, längd, vikt, midjemått, blodtrycket och EKG. 

När kollerna va klara fick kag sätta mig i väntrumet igen tills läkarn va klar, de tog några minuter innan de va nån som ropade mitt namn. 

Inne hos läkaren vart de prat om allt möjligt som kunde ha någon som helst koppling till min kost och vikt, samt min smärta.

Jag fick ett papper med kost schema som jag skulle fylla i och skicka tillbaka till henne, samt ett papper med prover som skulle göras.

Hon berättade också att jag skulle boka upp mig på ett obligatoriskt informationsmöte som hålls där, för när hon då fått svaret på mina prover, sett att jag gått på informationsmöte, samt att mitt kost schema kommit in, så skulle jag få en ny tid till detist och psykolog.

Så fick jag en hemsida av läkaren också där jag skulle gå in och kolla, för att få information och veta lite mer kring fetma och operationer.

Redan dagen efter (fredag) gick jag till lab 07.30 för att lämna proverna som skulle tas, och de va en hel del...

Ja nog börja man undra när de langades fram rör efter rör, så tacksam för att jag har fina stora blodkärl!

När jag väl kom upp efter att lämnat proverna, ringde jag och bokade in mig på dedär obligatoriska informationsmötet som min läkare talade om.

Men de va ett mindre roligt samtal, för dom där träffarna hålls bara en gång i månaden, och de visa sig att de mötet va i onsdags (dagen före mitt läkarbesök)..... Så jäkla glad blev jag inte när jag fick veta de... känns som att dom hade kunna skrivit ut att de va obligatorisk så man hade vetat de å gått på de! Men nu är de bara vänta tills onsdagen den 13/9. 

Men jag har bestämt att tiden kommer gå fort och informationsmötet kommer vara både bra och lärorikt. Så de är väl såhär långt jag kommit hittills. Men så länge de går framåt, så tänker jag kämpa!

Nu blir de lördagsmys med Bobo! 

Film i sängen #DummaMig 

God natt och sov gott 🖤

Japp, då va man inne på den sista natten innan den stora dagen!
De går såå bra, eller inte...

Jag har panikångest, svårt att andas och känner mig spy sjuk...
Tankarna är överallt och kvällen är bara kaos!
Nu vill jag bara somna och vakna upp när detta är överstökat...

Hoppas ni får en underbar natt! 🖤

Ja, här ligger man i sängen med huvudet fullt av de som inte borde vara där, (för tillfället)...
Just nu borde jag ligga här i harmoni med halvslutna ögon och vara påväg in i drömmarnas land!
Men icke de.. Här ligger jag och vrider å vänder mig med ögon stora som pingisbollar, knappt att de går och blinka!
Men de är väl så de är när de är dan före dan före den stora dan, inte sant?!

För att göra de något sådär begripligt för er att förstå, ska jag göra en oerhört lång historia lite mindre lång men allt annat än kort!

........

Jag har i större delen av mitt liv varit överviktig och haft problem med allt vad kropp heter, för å vara mer exakt alltid haft extra kilon och min kropp har lidit av smärta i 15år.
Det började med massa utslag i tidig ålder när jag va ca 5år, och de visa sig att vi från de tills jag blev 13år har fått/uteslutat fel allergi diagnos. Så jag har gått i 8år och sett upp för nötter när de i själva verket vad mjölkprotein som jag va allergisk emot...
Men de slutar inte där, jag fick knä problem när jag va 13år och de ända läkarna uteslutade som problem vad att jag gick innåt med fötterna. Så efter att jag träffat läkare landet runt, fick jag sko sulor hit nå efter min fot som skulle hjälpa mig att gå "rakt" (rakare) med fötterna. Men knä problemen blev varken mindre eller bättre, men till slut efter nästan 4års tid fick jag komma till operationsbordet! Via ett titthåls ingrepp kunde man se lösa benbitar och senor som låg och skavde bakom knäskålen, inget som hade blivit bättre för att jag lärde mig gå rakare med fötterna... Men efter operationen hade jag ondare i de knä jag opererat än de som inte va opererat, vilket ledde till att jag började gå konstigt och utlöste ryggproblem. Så vid 18års ålder blev jag gravid, men som tur upptäcktes de i tid v.3 För den historien värt katastrof och slutade med abort i v.12 (november 2009)...
De nya året startade ganska bra, åkte på en oplanerad graviditet som givetvis inte gjorde min ryggen bättre. Började med att jag inte upptäckte graviditeten försen v.12 och så va han påväg ut redan v.27, så då låg jag inne med säng läge (fick inte gå en meter) från v.27-v.33 då sonen föddes. Efter de värt de ner å ligga på NEO avdelningen i 15dagar till för att sonen skulle komma igång med andningen och andningen.
Super lyxiga sängar att ligga i flera veckor!!
Ja och som ni kanske förstår blev inte smärtorna lindrigare av att konka runt på ett barn flera år, jag lyckades Skapligt fram tills för ett år sedan. Då värt jag sängliggande 4dagar och tog mig inte ur sängen, så jag åkte till akuten och de slutade med att jag blev inlagt en vecka. Under väntetiden på akuten tappade jag benen och kunde inte stå upp, så den veckan va full av mediciner och "lära mig gå" träning.
Än idag ett år senare går jag på massa medicin för att ens kunna ta mig ur sängen på morgonen, kunna gå en hel dag och kunna sova på natten.. Men man börjar känna sig emun mot alla tabletter, smärtan tränger sig igenom värktabletterna och oron för att jag ska bli inlagd igen är stor...

Men det är inte därför jag ligger vaken ikväll och vrider å vänder på mig, utan de är för att de närmar sig "den stora dagen".
Jag har nämligen fått remiss och tid på bariatiska mottagningen (tjockis mottagningen som jag kallar de) i Falun på torsdag kl:10.00!!
Är super nervös.... Inte för att träffa en läkare och prata, utan mesta dels för att det finns så jäkla många olika beslut som kan göras och för att detta kanske är dagen då jag ska få bukt på alla mina smärtor som jag levt med i så fruktansvärt många år..

Men vad som än sker hoppas jag de blir de allra bästa för min kropp! 
Kost hjälp som operation, kilona ska bort på ett eller annat sätt!!

Jag har idag den 15 augusti 2017 tagit alla kroppens mått, för att jag inte ska glömma hur jag en gång sett ut!

Bröst > 122cm - 95E/100D
Överarm > 42cm
Midja > 113cm
Mage > 144cm
Lår > 80cm
Höft/Rumpa > 133cm

Nu ska jag försöka få lite ordning på sömnen och inte oroa mig så mycket, på nått sätt kommer de ju blir bra! Inte sant?!

God natt och sov gott 🖤