Då va de 14 februari 2018, vart tar tiden vägen?!
Idag har de gått 16dagar sen jag gjorde min operation!
Allt flyter på bra, va till vårdcentralen igår och tog bort allt metallskrot på magen. De va en skräckblandad förtjusning att få vara med om de, men allt hade läkt fint och de va inga problem att plocka dom.
Idag är jag lite extra lycklig, för första gången på över 10år väger jag tvåsiffrigt.
Passa bra att få de serverat på alla??dag!
Så har jag varit på gymmet och tagit mig igenom första passet som GBP opererad ?

Önskar alla en fantastisk alla ?? dag!!
Kramar

Ja nu har snart en vecka med mjuk kosten gått, men måste säga att de är inte lätt att få stöd kring den kosten... Har googla ihjäl mig efter olika maträtter, men de diffar så oerhört mycket från landsting till landsting.. I vissa län ska allt vara mosat som barnmat och i andra ska man bara tugga noggrannare, men de finns län där mjuk kosten är väldigt begränsad och andra där "allt man kan dela med en gaffel" är mjuk kost.

Allt detta läsande gjorde mig bara knäpp I huvudet, så jag gör precis de jag känner för (inga köttbitar) och prövar vad som passar, hittills har det gått väldigt bra med maten. Hade dock mindre otur med päron.. De vart nog för saftigt på en och samma gång, så de slutade med att jag spydde vitt skum..
Men då har man pröva de iallafall!

Däremot äpple gick jättebra och va riktigt super gott också, skalade äpplet, gjorde äppelbåtar som jag I sin tur skar i små trekantiga bitar.
Men jag har börjat fundera på om jag verkligen blivit opererad, jag kan ju käka vad som helst och de händer inget... Hade ett sånt sug efter salt, så jag knapra i mig 2 salta kex, de va lyxigt och inte vart de nå hinder. Har även sugit på en ruta mörk blockchoklad, samma där den bara slank ner och så va de bra sen!!

Jag äter ju inte några mängder precis, men de känns ju så gott att få smaka!! :)

De jag längtar efter mest just nu är tisdag 13februari, då ska jag in och plocka bort alla staplers (häftad klämmorna för titthålen) sen blir de mitt första gympass efter de och sen utvecklingssamtal med sonen, ingen panik ALLT PÅ EN GÅNG!! ;)

Imorgon är de fredag, de ska firas med tacos!!
Eller ja, tacos till grabbarna och köttfärs med grönsaker åt mig :)

Men nu börjar de bli lite dåsigt och gäspigt..
God natt allihopa, sov så gott <3

Hejsan hoppsan vad tiden tar iväg när man inte har någon som helst aning om tid och rum..
Ja de förra inlägget blev ju inte sådär super duper bra skrivet, men när jag kom in på Avd 63 i måndags den 29 januari klockan: 07.00 så va de som nån slog mig i huvudet med en hammare.
Allt blev så mycket större, men de värsta va att tankarna blev så mycket större, började blir lite orolig och funderingarna på hur det skulle gå blev mer och mer galet. Men att jag fick lov att vänta på operationen va ju värst, när man fick hem brevet och de stod att man hade en tid 07.30 kändes de sådär super bra. Men de blev ju inte riktigt så, utan sakta men säkert drog tiden iväg och vid 09.30 fick jag gå ner på operationen, men där blev jag sittandes på min säng tills strax efter 10.00

Väl inne i operationssalen va de full rulle med, namn, person nr, kanylsättning, bedövning och sakta, sakta sööööömnigare... Ja sen kan jag helt ärligt tala om att jag minns inget på ett par timmar, på uppvaket Avd 44 fick jag order att kissa innan jag fick komma upp till Avd 63 igen.

Det va ju lättae sagt än gjort, de va ju inte ens lätt att gå 3steg för att komma in till toan...

Men efter 5 försöket och oerhört mycket vila emellan gjorde jag de!!

Lyckan va total och lättnaden så oerhört bekväm att jag somnade efter toabesöket och vaknade upp på Avd 63 där de stod 2 sköterskor och tittade på mig.

Men där fick dom väl stå och titta om dom ville, jag va för slö för att ens bry mig.. Ja jag somnade om ja och när jag vaknade nästa gång kände jag mig mycket piggare och orkade lyssna på vad sköterskorna ville tala om för mig.

Dom berättade bland annat att gasen som dom pumpat in i magen för att kunna utföra operationen, kan kännas tryckande och göra ont. Men om man rörde på sig så mycket man orkade så skulle gasen försvinna fortare, så jag började knata omkring. Förutom alla toabesök var 10minut så vart de väl mycket vila också.

När kvällen närmade sig och de va dags för "läggdags" (minns inte ens va klockan va) men de va de absolut minsta problemet, för jag började succusivt må värre och värre. Det sluta med att hela natten varvade jag toabesök med att spy blod. När den oerhört långa natten va över va jag helt slut och illamåeende, När klockan va 08.00 va de dags för frukost, de serverades lite mellanfil. Efter min natt va jag inte sugen alls på att äta, men fick i mig några teskedar och sen vart de vila, men vid 09.40 kom dom och sa att det va dags att äta lite mellanmål, återigen blev de bara några teskedar men den här gången med blåbärssoppa. Jag började känna mig illamående och fick en tablett för de, gick på toa och så somnade jag igen. Så va de dags för lunchen 12.00, åter igen vart de några teskedar nån varm soppa.
Sen kände jag mig låg och snurrig och kirurgen som va med under operationen kom in för att fråga hur jag mådde, han berättade "att detta är ingen skönhetsoperation, utan vi ser allvarligt på de. Så känner du dig inte bra så blir du kvar en natt till". Jag va så slut efter att han hade varit på ca2minuters besök, men inte långt där efter satte de fart igen. Jag yrsla och började spy blod, kände mig så låg och så blev de att sätta dropp på mig istället för att jag inte skulle förlora för mycket vätska.
     
Så jag vart kvar en natt till med dropp.. På mårgonen kände jag mig betydligt bättre så jag tog mig 1dl mellanfil och fick i mig allt, jag va så stolt och lycklig och tänkte "NU ÄR VÄNDPUNKTEN HÄR"!!

Den lyckan höll iallafall i 1½ timme, sen kom en kvinlig kirurg upp och berättade att kirurgen som opererat mig ville kolla över dehär angående att jag spytt blod. Så jag skulle bli påkopplad dropp IGEN för att sedan genomgå en gastroskopi. Jag kände mig klyvd, absolut blir man ju glad för att dom vill ha koll på en, men de hade ju gått så bra på morgonen... Vid 10.00 kom en sköterska in och berättade att jag skulle in på min gastroskopi efter lunchen, väntan va som en evighet, jag va rastlös, orkeslös, sysslolös och matlös i en evig väntan..

När klockan närmade sig 13.00 onsdag den 31 januari, kom den kvinnliga kirurgen upp och berättade att värderna jag har såg så bra ut att det är större risk att förstöra något i min nyopererade mage om man utför en gastroskopi, så hon sa att hon avbokat den tiden och jag kunde få komma hem idag.

Jag tackade så mycket, ringde mig mormor och berättade och hon skulle komma och hämta mig när jag fått i mig lite och så blev droppet bortkopplat och jag fick en försenad lunch, vilket va oerhört efterlängtat att få käka nå!! Synd bara att soppan va så fruktansvärt vidrig att de inte gick att undvika hulkningar..

Men som många gånger förr tog jag och petade i mig några teskedar, tog en tablett mot illamående och sen två alvedoner och så la jag mig och vilade. När jag vaknade va de dags för mellis, jag ringde mormor och berätta att nu ska jag upp å äta lite sen är det hemgång. Allt va så skönt och kroppen så lugn, fick i mig 1dl nykonsoppa utan problem, en bar de iväg hemöver!!

Nu har jag varit hemma i fyra dagar och allt går så otroligt bra, har en sån otrolig support och stöd från hela familjen/släkten!! 
Jag är så lyckligt lottad som har sonen & hans pappa stöttar och hjälper mig varje sekund i mitt nya liv, skulle aldrig någonsin tveka på dom!!   

Så får jag ju inte klämma fina katten Sune, som är hemma och myser med mig hela dagarna!  
   

Nu har de uppdaterats lite bättre, nu ska jag fortsätta skriva inköpslista!
Det är ju dags för mjukkost snart!! 
Lax och potatis är efterlängtat!! 

Puss & Kram