Ja, här ligger man i sängen med huvudet fullt av de som inte borde vara där, (för tillfället)...
Just nu borde jag ligga här i harmoni med halvslutna ögon och vara påväg in i drömmarnas land!
Men icke de.. Här ligger jag och vrider å vänder mig med ögon stora som pingisbollar, knappt att de går och blinka!
Men de är väl så de är när de är dan före dan före den stora dan, inte sant?!

För att göra de något sådär begripligt för er att förstå, ska jag göra en oerhört lång historia lite mindre lång men allt annat än kort!

........

Jag har i större delen av mitt liv varit överviktig och haft problem med allt vad kropp heter, för å vara mer exakt alltid haft extra kilon och min kropp har lidit av smärta i 15år.
Det började med massa utslag i tidig ålder när jag va ca 5år, och de visa sig att vi från de tills jag blev 13år har fått/uteslutat fel allergi diagnos. Så jag har gått i 8år och sett upp för nötter när de i själva verket vad mjölkprotein som jag va allergisk emot...
Men de slutar inte där, jag fick knä problem när jag va 13år och de ända läkarna uteslutade som problem vad att jag gick innåt med fötterna. Så efter att jag träffat läkare landet runt, fick jag sko sulor hit nå efter min fot som skulle hjälpa mig att gå "rakt" (rakare) med fötterna. Men knä problemen blev varken mindre eller bättre, men till slut efter nästan 4års tid fick jag komma till operationsbordet! Via ett titthåls ingrepp kunde man se lösa benbitar och senor som låg och skavde bakom knäskålen, inget som hade blivit bättre för att jag lärde mig gå rakare med fötterna... Men efter operationen hade jag ondare i de knä jag opererat än de som inte va opererat, vilket ledde till att jag började gå konstigt och utlöste ryggproblem. Så vid 18års ålder blev jag gravid, men som tur upptäcktes de i tid v.3 För den historien värt katastrof och slutade med abort i v.12 (november 2009)...
De nya året startade ganska bra, åkte på en oplanerad graviditet som givetvis inte gjorde min ryggen bättre. Började med att jag inte upptäckte graviditeten försen v.12 och så va han påväg ut redan v.27, så då låg jag inne med säng läge (fick inte gå en meter) från v.27-v.33 då sonen föddes. Efter de värt de ner å ligga på NEO avdelningen i 15dagar till för att sonen skulle komma igång med andningen och andningen.
Super lyxiga sängar att ligga i flera veckor!!
Ja och som ni kanske förstår blev inte smärtorna lindrigare av att konka runt på ett barn flera år, jag lyckades Skapligt fram tills för ett år sedan. Då värt jag sängliggande 4dagar och tog mig inte ur sängen, så jag åkte till akuten och de slutade med att jag blev inlagt en vecka. Under väntetiden på akuten tappade jag benen och kunde inte stå upp, så den veckan va full av mediciner och "lära mig gå" träning.
Än idag ett år senare går jag på massa medicin för att ens kunna ta mig ur sängen på morgonen, kunna gå en hel dag och kunna sova på natten.. Men man börjar känna sig emun mot alla tabletter, smärtan tränger sig igenom värktabletterna och oron för att jag ska bli inlagd igen är stor...

Men det är inte därför jag ligger vaken ikväll och vrider å vänder på mig, utan de är för att de närmar sig "den stora dagen".
Jag har nämligen fått remiss och tid på bariatiska mottagningen (tjockis mottagningen som jag kallar de) i Falun på torsdag kl:10.00!!
Är super nervös.... Inte för att träffa en läkare och prata, utan mesta dels för att det finns så jäkla många olika beslut som kan göras och för att detta kanske är dagen då jag ska få bukt på alla mina smärtor som jag levt med i så fruktansvärt många år..

Men vad som än sker hoppas jag de blir de allra bästa för min kropp! 
Kost hjälp som operation, kilona ska bort på ett eller annat sätt!!

Jag har idag den 15 augusti 2017 tagit alla kroppens mått, för att jag inte ska glömma hur jag en gång sett ut!

Bröst > 122cm - 95E/100D
Överarm > 42cm
Midja > 113cm
Mage > 144cm
Lår > 80cm
Höft/Rumpa > 133cm

Nu ska jag försöka få lite ordning på sömnen och inte oroa mig så mycket, på nått sätt kommer de ju blir bra! Inte sant?!

God natt och sov gott 🖤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till alla er som läser bloggen, måste jag be så mycket om ursäkt för att jag inte tagit mig tiden att skriva här! Men har upptäckt att det går både fortare och smidigare att skriva på Instagram, så följ gärna mig där för mer information om min resa!...

Då va de 14 februari 2018, vart tar tiden vägen?! Idag har de gått 16dagar sen jag gjorde min operation! Allt flyter på bra, va till vårdcentralen igår och tog bort allt metallskrot på magen. De va en skräckblandad förtjusning att få vara med om de...

Ja nu har snart en vecka med mjuk kosten gått, men måste säga att de är inte lätt att få stöd kring den kosten... Har googla ihjäl mig efter olika maträtter, men de diffar så oerhört mycket från landsting till landsting.. I vissa län ska allt vara mo...

Hejsan hoppsan vad tiden tar iväg när man inte har någon som helst aning om tid och rum..Ja de förra inlägget blev ju inte sådär super duper bra skrivet, men när jag kom in på Avd 63 i måndags den 29 januari klockan: 07.00 så va de som nån slog mig i...

Nu är man på plats, inskriven, nerbäddad, både blodtryck och syresättning såg bra ut, fått mycket bra kommentarer angående min viktnedgång, men även en helt ny tatuering!! Så nu ska jag plugga in lite mysigt i öronen och vila innan dom kommer och ...