Här går de fort i svängarna..

Idag när jag va på jobbet så ringde de ett hemligt nummer, och eftersom jag vet att alla läkare/myndigheter alltid ringer på dolt så svarar jag.

De visa sig att de va från min vårdcentral, dom ringde angående att starta träningen som min läkare skickat remiss om. Hon undrade om jag kunde komma redan imorgon klockan 11.00, men eftersom jag har ett jobb att ta hand om och de inte ligger i samma kommun så kändes de lite väl tight att hoppa på en sån tid. 

Jag erbjöd henne gärna tidiga eller sena tider för att de nogot sånär skulle kunna gå att lösa, men de visa sig att de tidigaste hon hade va 10.00 och se senaste va 15.00

Så jag kom med förslag att ses klockan 10.00 fredagen den 29 september, och de passade henne jättebra.

Givetvis känns de skönt att få de gjort innan mitt besök falun, då kan jag med handen på hjärtat tala om och visa hur min träningsplan ser ut.

Men nu ska jag och sonen mysa ner oss i sängen och få lite sömn!
God natt min skatt ❀

När man får en fix ide "wow, jag kan ju gå in på 1177 och läsa mi jounal", går in och hittar en anteckning från min läkare där hon kort beskriver att jag varit in på hennes rum i pausen på informationsträffen.

Att jag då berättat att jag bestämt mig för att genomgå en kirurgi behandling och att jag tagit kontakt med två personer som redan genomgått de, för att få lite mer kött på benen.

Samt att jag läst och kolla på videoklipp om dom olika ingreppen på denhär internetsidan, 

det är en trovärdig sida och den rekomenderas av bariatriskmottagningar!

Under den korta tiden vi talades vid i hennes rum, kom vi överrens om att hon skulle skicka en remiss till min vårdcentrals sjukgymnast för att lägga upp ett successivt upptrapande träningsprogram som jag kan göra hemma.

Mer än så han vi inte diskutera innan de va dags för mig att återvända till informationsträffen.

Så de som satte sprutt på mina känslor när jag läste min jounal va denna mening:

"Ber psykolog vid fördjupad bedömning 29 sept 2017 gå igenom "Informerat samtycke"

som min läkare skrev!

Man ska väl inte hurra för högt, men de känns som det börjar hända grejjer!!

Känner mig helt fylld av spänning inför mitt psykolog besök den 29 september att jag håller explodera, men nedräkningen kan ju börja från och med idag är de tio dagar kvar..

Nu ska jag ta alla känslor och lägga mig, god natt min skatt! ❀

Nu kan jag äntligen andas ut!!
De efterlängtade dietist & informationsmötet är avklarat, jag måste bara säga att de har varit en ren plåga att vänta på gårdagen men så gudomligt intressant och nyttigt att få gå på.

13.00 dietist besök hos Anette!

Vi började pratade lite öppet om min kostregistrering som jag gjort och skickat in. Hon berättade även hur dom som lider av fettma inte känner känslor som mättnad & hunger, att man ofta försvarar sig när de kommer till mat.

När någon tex frågar "Ska vi äta mat"? 
Svarar man oftast "Nej jag är inte så hungrig"

Nej precis inte så hungrig, just för att man lagt hunger åt sidan.

Spännande tycker jag, att man faktiskt kan glömma bort känslor som är så viktigt!

Vart en massa prat om allt möjligt och jag började bland annat prata om sånna där saker som jag som kraftig tycker är riktigt jobbigt, så som att klippa tånaglarna, raka benen, "fiffi", under armarna, att torka sig, att inte få plats på en vanlig stol med armstöd, knyta skorna, plocka upp saker från golvet, ja ni förstår nog lite hur de kanske känns att ha en aning för mycket hull på kroppen.

Vi har inte diskutera så himla mycket mer eftersom 45minuter gick så fort och de va dags att byta från de ena rummet till de andra för att lyssna på informationsträffen.

13.45 informationsträffen!

Informationsträffen börjades med att presentera alla som jobbar på mottagningen:

* Läkare

* Sjuksköterska

* Dietist

* Psykolog

* Medicinsk sekreterare

Man fick även veta hur vägen för oss som patient ser ut, de börjar med:

* Remiss till bariatrisk mottagning som granskas

* Väntelista

* Kallelse till läkare & Behandlingsinformation

* Utredning pågår tills allt som eventuellt behöver utredas är färdigt

* Eventuell resmiss till kirurgen skickas

* Kallelse till kirurgen

* Förberedelse inför eventuell operation 

* Behandling efter kirurgi

* Eventuell annan behandling

Vi fick också veta att mottagningen har regelbundna efterkontroller i 5år efter operation!

Så fick vi också veta läkarens utrednings gång:

* Förekoms av eventuella sjukdommar, bristtillstånd etc.

som kan utgöra en fara vid operation

* Eventuella kroniska sjukdommar som kräver ytterligare utredning

och behandling för att i den mån det går försäkra sig om att livet efter

bariatrisk-kirurgi inte medför några allvarliga risker för hälsan

* Valfrihet vid långa väntetider

(ex sömnlab, ca 1års väntetid)

Även hur psykologen har son utredning:

* Vid behov

* Finns det psykiska faktorer som kan påverka behandligen negativt? 

(nedstämdhet, ångestproblematik, funktionshinder mm)

* I utredningsfasen undersökes om en person kan erbjudas annan behandling

* Behov för extra stöd

De som vi patiender ska göra är:

* Sköta alla våra åtaganden!

* Jag ansvarar för att alla mina prover blir tagna, kommer iväg till sömnlab

och gör alla de andra åtaganden som krävs

* Remiss från bariatrisk mottagning till kirurgen går inte iväg försen utredningen är helt klar

Efter denna information om vad som gäller på mottagningen talade vi mer om just fetma!

Synen på övervikt och fetma:

"Varför är det så svårt att gå ner"?

"Varför går det inte allt att gå ner"?

Det är här bantning - resultat (jojjo-bantning) kommer in,

* 50 år av forskning

* ...3-5% lyckas på längre sikt bibehålla en minskad vikt på mer än 10%

* Väger man 140kg så är alltså ett bra resulltat 126kg..

* Och de krävs ett oerhört slit för att behålla denna viktminskning

* Eftersom detta är vad forskning visar, jobbar vi inte med viktminskning utan kirurgi!!

Men vad är de då som gör att vissa går ner i vikt:

* Har starkare hungersingnaler

* Har svagare mättnadssignaler

* Processer i hjärnan förändras - minnen av mat upplevs mer positiva,

vår uppmärksamhet på mat ökar markant

* Har en energiförbrukning som anpassr sig för svält, går ner i "sparläge"

* Vidmakthållande av viktminskning kräver 400-600 kcal mindre jämfört med kontrollperson.

Så pratades de en hel del om dom olika kirurgierna som görs:
1. Gastric by-pas (GBP),

en metod som funnits i ca 30år och är den vanligaste metoden (än så länge),

det har visat många bra resultat och mycket studier som visar hur efektiv denna typ av kirurgi är och hur pass man lyckas bibehålla ett långvarit resultat av sin viktminskning.

Denna operation görs som så att man tar av en liten bit av magsäcken (som en magsäcksficka) och kopplar ihop med tunnarmen. Den resterande delen av magsäcken är kvar och den snutt tunntarm som återstår syr man ihop på tunntarmens mittersta parti.

Lägger in en bild så de blir lite mer begripligt!!

2. Gastric sleev (GS),

denna metod har inte funnits så länge och studierna är inte många, de jag vet är att bör undvika denna oeration om man lider av surauppstötningar. med andra ord är det än så länge mycket brist på information. Med denna operation gör man på ett enklare sätt, det sker ingen omkoppling utan man tar bort en större den av magsäcken, så den blir rörformad.

Gör som innan och släner in en bild så de blir mer begripligt!!

3. Duodental switch (BPD-DS

ja den här metoden har inte läst mycket om pga att den inte är aktuell för mig, eftersom denhär kräver väldigt högt BMI. De jag vet är att denna metod är en blandning av både GBP och GS!

Eftersom jag inte kan sponsra med mycket info om denna kirurgi så lägger jag in en bild och så får ni läsa lite om denna själv!

Angående dehär med kost efter operationen, så har dom lagt upp de:

¤ Gradvis upptrappning under fyra veckor från flytande till normal kost.

1. flytande kost en vecka

2. mjuk konsistens tre veckor*

3. gradvis upptrappning av normail kost

4. Vitaminiraltillskott

5. drick föra & efter varje måltid

(*mjuk konsistens mat är allt du kan dela med en gaffel)

När du uppnått målet att endast klara dig på normal kost, bör man tänka på att få i sig mer protein än kolhydrater och grönsaker, dvs att man ringar in tallriksmodellen runt proteinet.

Slänger in en bild här med så ni ser!

 Ja de vart ju en hel del mer babbel än dehär, men de skiljer sig mycket mellan alla olika län måste jag säga, så de viktigaste är att man lyssnar noga på de läkare/dietister/psykologer & sjuksköterskor säger.

Har man svårt att snappa upp information när de blir både mycket och viktigt, rekomenderar jag stark att ta med en anhörig, fyra öro & två huvuden är alltid bättre än två öron & ett huvud!!

Nu känns de som jag samanfattat detta skapligt och jag hoppas ni förstod vad jag skrev,
annars slänger ni iväg en kommentar så ska jag göra mitt bästa för att ni ska förstå!

Tack för denna gång! ❀

Ja nu har hela helgen gått och man har haft fullt upp med att inte göra ett Skit, rent ut sagt!

Men nu hoppar vi tillbaka till fredagen, dagen då man kämpat igenom en hel vecka på jobbet, hämtat och lämnat på fritids & anpassat tider till allt.

Men när jag kom hem och kollade posten, såg jag att de kommit ett brev från landstinget.
Sakta öppnade jag brevet med en klump i halsen, jag han tänka samma sak om och om igen "va sjutton är de här, va vill dom nu"..

Sakta drog jag upp de ihopvikta A4 pappret, de kom iallafall från bariatriskmottagningen och de va min läkare som skrivit tillbaka angående provsvaren (som jag redan fått tjuvhört om), men de jag inte viste va att hon skrivit ordning ett recept på folsyra som fans att hämta ut på apoteket.

Så nu har jag käkat folsyre tabletterna i två dagar enligt ordination (en tablett på morgonen)!

Så fort de närmar sig något så börjar ångesten sättas fart..
För nu är de bara två dagar till onsdag och mitt bokade möte med dietist och informationsmöte!
Dom där två dagarna kommer jag inte ens hinna räkna innan de är där, jag är så sjukt nervös över vad och hur de kommer sägas, göras, frågas, förklaras, förstå, förvalta och bevara!

Min största fråga är:
"Är de onsdag den 13 september som jag kommer få mitt svar på om jag blir/inte blir beviljaden GBP operation"

Ja tack jag ville gärna veta de svaret för 1000 år sen...

Men nu ska jag stänga av allt vad tankar heter och sova!
Imorgon börjar en veckas jobba (eller nästan en vecka, minus onsdagen)!

God natt min skatt! ❀

Denna väntan som känns som en evighet och får både tankarna och humöret att ändra sig stupikvart, är så oerhört plågsam!

Men jag måste hylla en person som står ut med mig dag in och dag ut i vecka efter vecka!
Världens fantastiskaste arbetskollega, som ger mig tips, rätar upp mig, förstår mig, öppnar sig, tröstar mig och ger mig så oerhört mycket kärlek.
Hon känns som en mamma, en fantastisk mamma som tar sig tid för att förstå!
Hon betyder så otroligt mycket för mig att jag blir mållös, men en dag ska jag gottgöra henne!
Jag ska bevisa min eviga tacksamhet till denna fantastiska människa! ❀

Ja nu ligger man här, vänder och vrider sig dom siata 10 minutrarna på min sons 7års dag & dom långsamma 10 minutrarna innan jag kan säga "BARA EN VECKA KVAR INNAN INFORMATIONSTRÄFFEN OCH DETIST BESÖKET"

Jag längtar så jag SMÄLLER av, vill få detta överstökat och påbörja min resa här i livet, "min resa mot ett liv utan smärta och en j*vla massa skoj med sonen"

Kan inte på långa vägar begripa kärleken, vikten och betydelsen för min son att få göra något tillsammans med sin mamma. Att se henne sitta på golvet och bygga lego, att höra henne skrika "tjoohooo" i en jäkla fart ner för pulkabacken, att stänga av tv:en, peka på ytterdörren och säga "på med pjäxorna gosse, de är fint väder ute", att få kvalitetstid tillsammans i en annan aktivitet än springa varandra på nerverna innanför fyra väggar...

De värsta med denna väntan är ju att man bygger upp de så stort för sig själv, tänk om jag inte blir godkänd... Tänk om dom bara skickar hem mig.. Då är livet verkligen helt kört!

Men nu har klockan slagit 00.00 och jag tror att de finns en sak som är viktigare än att tänka negativt just nu, att jag får lite sömn för att orka jobba imorgon!

God Natt Min Skatt!! ❀

De är inte lätt att veta hur man menar, tänker eller bör göra alla gånger. Inte heller hur man känner eller varför man känner så!
Alla dessa dagar av grubblande över alla känslor och alla funderingar över "varför", har fått hjärnan att arbeta vidare på nya spår.

När jag börjat tänka tillbaka är de över ett år sedan som jag tappade min hunger & mättnadskänsla.
De ända som fått de något i schack är synen på hur andra gör. Jag har via klockan och personer lärt mig när jag ska använda "jag är hungrig" eller "åå vad mätt jag är". Men när jag är själv förlorar jag allt och lever på utan vidare känsla av hunger, jag har spånat vidare runt varför just jag hamnat i den här cirkeln.
Men kom inte fram till nå vettigare än att, om man levt under dom förhållningssätten som man gjort i alla år. Vore de konstigt om de såg bättre ut!

Kanske ska man va glad över att man ens är vid livet?!
Kanske skulle man varit lyckligare om man inte va De?!

Den frågan kan man ställa sig själv tusentals gånger, men man kommer aldrig få nå svar!

Allt känns grått och hjärnan börjar lukta BRÄNT....

God natt min skatt ❀

Här bokas de på som aldrig förr, men jag vill bara att allt ska vara fastslaget!

Denna eviga väntan på alla läkarbesöken tär mer på psyket än man tror, att varje dag gå och bygga upp konversationer om hur man ska säga, om vad dom säger, om hur glad/arg man blir beroende på svar. 

Nej fy bubblans, jag vill bara sitta på ett besök när allt är klart, där vi vet vad vi ska göra och vad vi har för mål med detta.

Just nu är de inte vara många tankar in blandat utan även en massa känslor, hur löst hänger jag just nu, kan dom när som helst bara säga "vi kan tyvärr inte hjälpa dig", hur kommer jag ta de, hur kommer jag må, kommer jag någonsin kunna lita på någon igen, och hur farlig kommer jag bli gör mig själv och andra!

Även hur mycket jag försöker tänka positivt så här jag ändå tankar som säger "tänk om du åker på detta läkarbesöket helt i onödan".. 

Må dom 18dagar som är kvar gå fort och tanklöst! ❀