Ja nu ligger man här, vänder och vrider sig dom siata 10 minutrarna på min sons 7års dag & dom långsamma 10 minutrarna innan jag kan säga "BARA EN VECKA KVAR INNAN INFORMATIONSTRÄFFEN OCH DETIST BESÖKET"

Jag längtar så jag SMÄLLER av, vill få detta överstökat och påbörja min resa här i livet, "min resa mot ett liv utan smärta och en j*vla massa skoj med sonen"

Kan inte på långa vägar begripa kärleken, vikten och betydelsen för min son att få göra något tillsammans med sin mamma. Att se henne sitta på golvet och bygga lego, att höra henne skrika "tjoohooo" i en jäkla fart ner för pulkabacken, att stänga av tv:en, peka på ytterdörren och säga "på med pjäxorna gosse, de är fint väder ute", att få kvalitetstid tillsammans i en annan aktivitet än springa varandra på nerverna innanför fyra väggar...

De värsta med denna väntan är ju att man bygger upp de så stort för sig själv, tänk om jag inte blir godkänd... Tänk om dom bara skickar hem mig.. Då är livet verkligen helt kört!

Men nu har klockan slagit 00.00 och jag tror att de finns en sak som är viktigare än att tänka negativt just nu, att jag får lite sömn för att orka jobba imorgon!

God Natt Min Skatt!! ❀