De är inte lätt att veta hur man menar, tänker eller bör göra alla gånger. Inte heller hur man känner eller varför man känner så!
Alla dessa dagar av grubblande över alla känslor och alla funderingar över "varför", har fått hjärnan att arbeta vidare på nya spår.

När jag börjat tänka tillbaka är de över ett år sedan som jag tappade min hunger & mättnadskänsla.
De ända som fått de något i schack är synen på hur andra gör. Jag har via klockan och personer lärt mig när jag ska använda "jag är hungrig" eller "åå vad mätt jag är". Men när jag är själv förlorar jag allt och lever på utan vidare känsla av hunger, jag har spånat vidare runt varför just jag hamnat i den här cirkeln.
Men kom inte fram till nå vettigare än att, om man levt under dom förhållningssätten som man gjort i alla år. Vore de konstigt om de såg bättre ut!

Kanske ska man va glad över att man ens är vid livet?!
Kanske skulle man varit lyckligare om man inte va De?!

Den frågan kan man ställa sig själv tusentals gånger, men man kommer aldrig få nå svar!

Allt känns grått och hjärnan börjar lukta BRÄNT....

God natt min skatt ❀