Nu kan jag äntligen andas ut!!
De efterlängtade dietist & informationsmötet är avklarat, jag måste bara säga att de har varit en ren plåga att vänta på gårdagen men så gudomligt intressant och nyttigt att få gå på.

13.00 dietist besök hos Anette!

Vi började pratade lite öppet om min kostregistrering som jag gjort och skickat in. Hon berättade även hur dom som lider av fettma inte känner känslor som mättnad & hunger, att man ofta försvarar sig när de kommer till mat.

När någon tex frågar "Ska vi äta mat"? 
Svarar man oftast "Nej jag är inte så hungrig"

Nej precis inte så hungrig, just för att man lagt hunger åt sidan.

Spännande tycker jag, att man faktiskt kan glömma bort känslor som är så viktigt!

Vart en massa prat om allt möjligt och jag började bland annat prata om sånna där saker som jag som kraftig tycker är riktigt jobbigt, så som att klippa tånaglarna, raka benen, "fiffi", under armarna, att torka sig, att inte få plats på en vanlig stol med armstöd, knyta skorna, plocka upp saker från golvet, ja ni förstår nog lite hur de kanske känns att ha en aning för mycket hull på kroppen.

Vi har inte diskutera så himla mycket mer eftersom 45minuter gick så fort och de va dags att byta från de ena rummet till de andra för att lyssna på informationsträffen.

13.45 informationsträffen!

Informationsträffen börjades med att presentera alla som jobbar på mottagningen:

* Läkare

* Sjuksköterska

* Dietist

* Psykolog

* Medicinsk sekreterare

Man fick även veta hur vägen för oss som patient ser ut, de börjar med:

* Remiss till bariatrisk mottagning som granskas

* Väntelista

* Kallelse till läkare & Behandlingsinformation

* Utredning pågår tills allt som eventuellt behöver utredas är färdigt

* Eventuell resmiss till kirurgen skickas

* Kallelse till kirurgen

* Förberedelse inför eventuell operation 

* Behandling efter kirurgi

* Eventuell annan behandling

Vi fick också veta att mottagningen har regelbundna efterkontroller i 5år efter operation!

Så fick vi också veta läkarens utrednings gång:

* Förekoms av eventuella sjukdommar, bristtillstånd etc.

som kan utgöra en fara vid operation

* Eventuella kroniska sjukdommar som kräver ytterligare utredning

och behandling för att i den mån det går försäkra sig om att livet efter

bariatrisk-kirurgi inte medför några allvarliga risker för hälsan

* Valfrihet vid långa väntetider

(ex sömnlab, ca 1års väntetid)

Även hur psykologen har son utredning:

* Vid behov

* Finns det psykiska faktorer som kan påverka behandligen negativt? 

(nedstämdhet, ångestproblematik, funktionshinder mm)

* I utredningsfasen undersökes om en person kan erbjudas annan behandling

* Behov för extra stöd

De som vi patiender ska göra är:

* Sköta alla våra åtaganden!

* Jag ansvarar för att alla mina prover blir tagna, kommer iväg till sömnlab

och gör alla de andra åtaganden som krävs

* Remiss från bariatrisk mottagning till kirurgen går inte iväg försen utredningen är helt klar

Efter denna information om vad som gäller på mottagningen talade vi mer om just fetma!

Synen på övervikt och fetma:

"Varför är det så svårt att gå ner"?

"Varför går det inte allt att gå ner"?

Det är här bantning - resultat (jojjo-bantning) kommer in,

* 50 år av forskning

* ...3-5% lyckas på längre sikt bibehålla en minskad vikt på mer än 10%

* Väger man 140kg så är alltså ett bra resulltat 126kg..

* Och de krävs ett oerhört slit för att behålla denna viktminskning

* Eftersom detta är vad forskning visar, jobbar vi inte med viktminskning utan kirurgi!!

Men vad är de då som gör att vissa går ner i vikt:

* Har starkare hungersingnaler

* Har svagare mättnadssignaler

* Processer i hjärnan förändras - minnen av mat upplevs mer positiva,

vår uppmärksamhet på mat ökar markant

* Har en energiförbrukning som anpassr sig för svält, går ner i "sparläge"

* Vidmakthållande av viktminskning kräver 400-600 kcal mindre jämfört med kontrollperson.

Så pratades de en hel del om dom olika kirurgierna som görs:
1. Gastric by-pas (GBP),

en metod som funnits i ca 30år och är den vanligaste metoden (än så länge),

det har visat många bra resultat och mycket studier som visar hur efektiv denna typ av kirurgi är och hur pass man lyckas bibehålla ett långvarit resultat av sin viktminskning.

Denna operation görs som så att man tar av en liten bit av magsäcken (som en magsäcksficka) och kopplar ihop med tunnarmen. Den resterande delen av magsäcken är kvar och den snutt tunntarm som återstår syr man ihop på tunntarmens mittersta parti.

Lägger in en bild så de blir lite mer begripligt!!

2. Gastric sleev (GS),

denna metod har inte funnits så länge och studierna är inte många, de jag vet är att bör undvika denna oeration om man lider av surauppstötningar. med andra ord är det än så länge mycket brist på information. Med denna operation gör man på ett enklare sätt, det sker ingen omkoppling utan man tar bort en större den av magsäcken, så den blir rörformad.

Gör som innan och släner in en bild så de blir mer begripligt!!

3. Duodental switch (BPD-DS

ja den här metoden har inte läst mycket om pga att den inte är aktuell för mig, eftersom denhär kräver väldigt högt BMI. De jag vet är att denna metod är en blandning av både GBP och GS!

Eftersom jag inte kan sponsra med mycket info om denna kirurgi så lägger jag in en bild och så får ni läsa lite om denna själv!

Angående dehär med kost efter operationen, så har dom lagt upp de:

¤ Gradvis upptrappning under fyra veckor från flytande till normal kost.

1. flytande kost en vecka

2. mjuk konsistens tre veckor*

3. gradvis upptrappning av normail kost

4. Vitaminiraltillskott

5. drick föra & efter varje måltid

(*mjuk konsistens mat är allt du kan dela med en gaffel)

När du uppnått målet att endast klara dig på normal kost, bör man tänka på att få i sig mer protein än kolhydrater och grönsaker, dvs att man ringar in tallriksmodellen runt proteinet.

Slänger in en bild här med så ni ser!

 Ja de vart ju en hel del mer babbel än dehär, men de skiljer sig mycket mellan alla olika län måste jag säga, så de viktigaste är att man lyssnar noga på de läkare/dietister/psykologer & sjuksköterskor säger.

Har man svårt att snappa upp information när de blir både mycket och viktigt, rekomenderar jag stark att ta med en anhörig, fyra öro & två huvuden är alltid bättre än två öron & ett huvud!!

Nu känns de som jag samanfattat detta skapligt och jag hoppas ni förstod vad jag skrev,
annars slänger ni iväg en kommentar så ska jag göra mitt bästa för att ni ska förstå!

Tack för denna gång! ❀

Ja nu har hela helgen gått och man har haft fullt upp med att inte göra ett Skit, rent ut sagt!

Men nu hoppar vi tillbaka till fredagen, dagen då man kämpat igenom en hel vecka på jobbet, hämtat och lämnat på fritids & anpassat tider till allt.

Men när jag kom hem och kollade posten, såg jag att de kommit ett brev från landstinget.
Sakta öppnade jag brevet med en klump i halsen, jag han tänka samma sak om och om igen "va sjutton är de här, va vill dom nu"..

Sakta drog jag upp de ihopvikta A4 pappret, de kom iallafall från bariatriskmottagningen och de va min läkare som skrivit tillbaka angående provsvaren (som jag redan fått tjuvhört om), men de jag inte viste va att hon skrivit ordning ett recept på folsyra som fans att hämta ut på apoteket.

Så nu har jag käkat folsyre tabletterna i två dagar enligt ordination (en tablett på morgonen)!

Så fort de närmar sig något så börjar ångesten sättas fart..
För nu är de bara två dagar till onsdag och mitt bokade möte med dietist och informationsmöte!
Dom där två dagarna kommer jag inte ens hinna räkna innan de är där, jag är så sjukt nervös över vad och hur de kommer sägas, göras, frågas, förklaras, förstå, förvalta och bevara!

Min största fråga är:
"Är de onsdag den 13 september som jag kommer få mitt svar på om jag blir/inte blir beviljaden GBP operation"

Ja tack jag ville gärna veta de svaret för 1000 år sen...

Men nu ska jag stänga av allt vad tankar heter och sova!
Imorgon börjar en veckas jobba (eller nästan en vecka, minus onsdagen)!

God natt min skatt! ❀

Denna väntan som känns som en evighet och får både tankarna och humöret att ändra sig stupikvart, är så oerhört plågsam!

Men jag måste hylla en person som står ut med mig dag in och dag ut i vecka efter vecka!
Världens fantastiskaste arbetskollega, som ger mig tips, rätar upp mig, förstår mig, öppnar sig, tröstar mig och ger mig så oerhört mycket kärlek.
Hon känns som en mamma, en fantastisk mamma som tar sig tid för att förstå!
Hon betyder så otroligt mycket för mig att jag blir mållös, men en dag ska jag gottgöra henne!
Jag ska bevisa min eviga tacksamhet till denna fantastiska människa! ❀

Ja nu ligger man här, vänder och vrider sig dom siata 10 minutrarna på min sons 7års dag & dom långsamma 10 minutrarna innan jag kan säga "BARA EN VECKA KVAR INNAN INFORMATIONSTRÄFFEN OCH DETIST BESÖKET"

Jag längtar så jag SMÄLLER av, vill få detta överstökat och påbörja min resa här i livet, "min resa mot ett liv utan smärta och en j*vla massa skoj med sonen"

Kan inte på långa vägar begripa kärleken, vikten och betydelsen för min son att få göra något tillsammans med sin mamma. Att se henne sitta på golvet och bygga lego, att höra henne skrika "tjoohooo" i en jäkla fart ner för pulkabacken, att stänga av tv:en, peka på ytterdörren och säga "på med pjäxorna gosse, de är fint väder ute", att få kvalitetstid tillsammans i en annan aktivitet än springa varandra på nerverna innanför fyra väggar...

De värsta med denna väntan är ju att man bygger upp de så stort för sig själv, tänk om jag inte blir godkänd... Tänk om dom bara skickar hem mig.. Då är livet verkligen helt kört!

Men nu har klockan slagit 00.00 och jag tror att de finns en sak som är viktigare än att tänka negativt just nu, att jag får lite sömn för att orka jobba imorgon!

God Natt Min Skatt!! ❀

De är inte lätt att veta hur man menar, tänker eller bör göra alla gånger. Inte heller hur man känner eller varför man känner så!
Alla dessa dagar av grubblande över alla känslor och alla funderingar över "varför", har fått hjärnan att arbeta vidare på nya spår.

När jag börjat tänka tillbaka är de över ett år sedan som jag tappade min hunger & mättnadskänsla.
De ända som fått de något i schack är synen på hur andra gör. Jag har via klockan och personer lärt mig när jag ska använda "jag är hungrig" eller "åå vad mätt jag är". Men när jag är själv förlorar jag allt och lever på utan vidare känsla av hunger, jag har spånat vidare runt varför just jag hamnat i den här cirkeln.
Men kom inte fram till nå vettigare än att, om man levt under dom förhållningssätten som man gjort i alla år. Vore de konstigt om de såg bättre ut!

Kanske ska man va glad över att man ens är vid livet?!
Kanske skulle man varit lyckligare om man inte va De?!

Den frågan kan man ställa sig själv tusentals gånger, men man kommer aldrig få nå svar!

Allt känns grått och hjärnan börjar lukta BRÄNT....

God natt min skatt ❀

Här bokas de på som aldrig förr, men jag vill bara att allt ska vara fastslaget!

Denna eviga väntan på alla läkarbesöken tär mer på psyket än man tror, att varje dag gå och bygga upp konversationer om hur man ska säga, om vad dom säger, om hur glad/arg man blir beroende på svar. 

Nej fy bubblans, jag vill bara sitta på ett besök när allt är klart, där vi vet vad vi ska göra och vad vi har för mål med detta.

Just nu är de inte vara många tankar in blandat utan även en massa känslor, hur löst hänger jag just nu, kan dom när som helst bara säga "vi kan tyvärr inte hjälpa dig", hur kommer jag ta de, hur kommer jag må, kommer jag någonsin kunna lita på någon igen, och hur farlig kommer jag bli gör mig själv och andra!

Även hur mycket jag försöker tänka positivt så här jag ändå tankar som säger "tänk om du åker på detta läkarbesöket helt i onödan".. 

Må dom 18dagar som är kvar gå fort och tanklöst! ❀

Att stå i ett vägskäl där du endast har två vägar att gå, är inte alltud så kätt som man tror!
"Jo men de är ju 50% chans att de blir rätt"
Ja men de är lika många % chans att de blir fel!

Idag stod jag i detta vägskäl gällande ett samtal till dietisten, jag hade två personer (nummer) att välja på & lyckligt vis valde jag rätt!
Jag kom till en fantastisk kvinna, som förstod mig till fullo.

Jag hade nämligen ett önskemål gällande att få dietist besöket dagen efter den obligatoriska informationsträffen, just för att slippa behöva åka fram och tebaka till falun så ofta. Jag påpekade samt min besvikelse över att de i min kallelse till bariatrisk mottagningen inte stod att informationsträffen va obligatorisk, vilket innebär att jag hamnar en månad efter med alltihopa.

Hon förstod mig och hade inga som helst problem med att försöka underlätta resandet för mig!
Så hon fixade en tid innan informationsträffen, samt kunde jag få prata med henne efteråt och vi kunde höras för mer frågor dagen efter.

Så tacksam för att de finns människor som är så förstående och vill alla väl! ❀

Nu har de gått några dagar sen besöket i Falun, men ibland behöver man tänka igenom vad som hänt/sagts en extra gång.

Allt gick nästan som de skulle i torsdag...

Jag började min färd mot Falun vid 07.45 och i mora blev de ett stopp på Ica maxi men fortsatte min resa 08.15 De va en tjock dimma  på vägen och hastigheten va väl anpassad för att inte ställa till nå tok!

Förutom dimman som låg på gick det väldigt bra, ända tills jag passerat rättvik mot Falun!

För va de vägarbete av dess like.. Så där stod jag i en bilkö på flera meter lång både framför å bakom mig... Men tillslut kom de i rullning och sakta kunde jag fortsätta min resa.

De flöt på bra trafikmässigt och jag löste in mig på en parkering vid 09.40, nu återstod bara att hitta till mottagningen som skulle ligga i en byggnad lite bakom själva sjukhuset. Kartan jag hade fått sa mig absolut ingenting och att kombinera den med Google Maps va ett virrigt misstag! Men efter många försök och många tårar hittade jag rätt och kom i sista minut.

Men som tur va hade min läkare fått klämma in en passient, men för mig som virrat runt tyckte bara de va skönt att få hinna sitta lite och bara vara.

Men de tog inte många minuter försen de kom en sjuksköterska och ropa upp mitt namn, jag skulle bli undersökt innan läkarbesöket.

Dom gjorde massa olika koller som, längd, vikt, midjemått, blodtrycket och EKG. 

När kollerna va klara fick kag sätta mig i väntrumet igen tills läkarn va klar, de tog några minuter innan de va nån som ropade mitt namn. 

Inne hos läkaren vart de prat om allt möjligt som kunde ha någon som helst koppling till min kost och vikt, samt min smärta.

Jag fick ett papper med kost schema som jag skulle fylla i och skicka tillbaka till henne, samt ett papper med prover som skulle göras.

Hon berättade också att jag skulle boka upp mig på ett obligatoriskt informationsmöte som hålls där, för när hon då fått svaret på mina prover, sett att jag gått på informationsmöte, samt att mitt kost schema kommit in, så skulle jag få en ny tid till detist och psykolog.

Så fick jag en hemsida av läkaren också där jag skulle gå in och kolla, för att få information och veta lite mer kring fetma och operationer.

Redan dagen efter (fredag) gick jag till lab 07.30 för att lämna proverna som skulle tas, och de va en hel del...

Ja nog börja man undra när de langades fram rör efter rör, så tacksam för att jag har fina stora blodkärl!

När jag väl kom upp efter att lämnat proverna, ringde jag och bokade in mig på dedär obligatoriska informationsmötet som min läkare talade om.

Men de va ett mindre roligt samtal, för dom där träffarna hålls bara en gång i månaden, och de visa sig att de mötet va i onsdags (dagen före mitt läkarbesök)..... Så jäkla glad blev jag inte när jag fick veta de... känns som att dom hade kunna skrivit ut att de va obligatorisk så man hade vetat de å gått på de! Men nu är de bara vänta tills onsdagen den 13/9. 

Men jag har bestämt att tiden kommer gå fort och informationsmötet kommer vara både bra och lärorikt. Så de är väl såhär långt jag kommit hittills. Men så länge de går framåt, så tänker jag kämpa!

Nu blir de lördagsmys med Bobo! 

Film i sängen #DummaMig 

God natt och sov gott 🖤